torsdag 7 maj 2015

Fusk

cheating by vozach1234, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  vozach1234 

Nedan har jag länkat till ett inlägg som möjligen kan vara av intresse ifall man är i den situationen att man ska ge "prov" (test, examinationsuppgifter etc.) till de som har att svara för sitt kunnande.

Jag har ju vid olika tillfällen varit inne på att det inte längre fungerar att ge sådana frågor som är enkla att besvara - sådana som redan är besvarade massor av gånger - utan att man på något sätt måste tänka om när "alla svar redan finns att hämta". Bättre då att testa förmågan att faktiskt kunna finna svar på något sätt (för att inte tala om förmågan att ställa nya frågor).

I inlägget som jag har länkat till 8 ways to prevent cheating in the digital age av Gillian Wilson (inkommet via mina "spanare" förstås) tycker jag mig se att man funderar över typen av uppgifter men också att man uppmuntrar vad man kan lösa tillsammans.

Tillsammans med en ordentlig diskussion om fusk och vad som är tillåtet kan man möjligen ta ytterligare ett steg, kanske rentav låta bli att hetsa upp sig över banala "fusk".

Läs originalet: https://www.iste.org/explore/articleDetail?articleid=396&category=In-the-classroom&article=

måndag 9 mars 2015

Handlingserbjudanden

Hyper-Norman door by Cennydd, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License   by  Cennydd 


På morgonen läste jag ett intressant inlägg som fick mig att fundera lite vidare; det handlar om det dolda "skiftet" inom undervisning, i detta fall högre utbildning men jag tror att det kan vara generellt. Originalet finns här:

http://blog.edtechie.net/higher-ed/the-hidden-tech-shift-in-higher-ed/

I vilket fall tror jag att många av oss har hört att det går alldeles för långsamt med förändringarna inom utbildningar av olika slag. Teknikfantasterna brukar lägga sina pannor i djupa veck och tycka att lärare och andra utbildare är "bromsklossar" eller något i den stilen.

Författaren till artikeln menar att även om det ytligt kan se ut som om inget händer så har mycket förändrats. Först och främst ser inte studerandepopulationen ut som den gjorde tidigare; den består inte längre av enbart de som gått ut gymnasiet. För det andra så har lärplattformar nog slagit igenom på bred front, som GUL t.ex. Det kan nog numera betraktas som tämligen "normalt" och även oumbärligt att använda nätet för lärplattform, bibliotek, nätresurser, epost och inlämning av uppgifter.

Det som jag fascinerades mest av i artikeln var dock att författaren tog upp den fysiska miljöns inverkan på hur vi faktiskt beter oss. Det är ju trots allt så att föreläsnings- och lektionssalar inbjuder till eller kanske "erbjuder" vanliga föreläsningar och lektioner så som vi alltid har gjort. Kanske inte helt fel med uttrycket "det sitter i väggarna.

I det sammanhanget erinrar jag mig det mycket användbara uttrycket "affordance", en gång myntat av perceptionsforskaren Gibson. Affordance har kanske ingen bra svensk översättning, ibland säger man "affordans" inbland "erbjudanden". Låt mig ta ett exempel: Ett av de mera kända är detta med dörrhandtagen. En rund platta "affords" att man ska trycka på den medan en stång "affords" (erbjuder) att man ska dra i den. Så kan man förstå begreppet affordance men här måste man också tillägga att det som handtagen erbjuder fungerar enbart i kulturer där man har dörrar som kan öppnas så som vi är vana vid. Det är alltså ingen direkt egenskap hos själva handtaget som erbjuder det ena eller andra ifall man aldrig har sett en dörr eller ett sådant handtag. Ett annat exempel är brevlådan. För oss är det självklart vad man ska göra med en gul brevlåda men i fall man inte har postgång är det inte alls självklart att man ska lägga brev i den.

Om vi då återvänder till lektionssalen så har den tillkommit i en kultur där någon står och talar till andra som sitter och lyssnar. En sal erbjuder alltså möjligheten att föreläsa men också möjligheten att sitta och lyssna. Här kan vi ju tänka på att även vuxna människor tenderar att bli elever när de hamnar i en situation där de blir undervisade.

Lite intressant faktiskt, tyckte jag.

tisdag 15 juli 2014

Datasopor

push advertising by Will Lion, on Flickr
Creative Commons Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.0 Generic License   by  Will Lion 

Jag träffade på artikeln om "datasopor" för en tid sedan och jag var tvungen att läsa den några gånger, dels för att det var mycket att läsa men framförallt för att jag tyckte det var ett så intressant ämne och dessutom skrivet med intressanta språkliga bilder.

Just detta att man på många håll i världen är liksom besatta av att samla så mycket information som möjligt (USA är väl mest på hugget här?) och att detta liksom blir en "sophög" som man inte riktigt vet hur man skall använda eller råkar använda på fel sätt som i exemplet med banklånekunden i artikeln, är något som kan vara värt att fundera över.

Vanligt omdöme verkar inte vara det som är högst prioriterat jämfört med sofistikerade algoritmer.

Teknologi i skolan

Det där med teknologi i skolan har många aspekter. Nu har jag inte varit i den direkta skolverksamheten på ett antal år men jag har lång erfarenhet. Denna erfarenhet kommer emellertid från en tid då det inte fanns de tekniska apparater som finns nu. Det började komma in en del datorer när jag arbetade i skolan men det var ju alls inte fråga om några smarta mobiler eller surfplattor.


När det gäller mindre barn i förskolan, är jag nog lite konservativ kan jag tänka. Min föreställning är att det nog är viktigt:

  • att barn är utomhus så mycket som möjligt
  • att de rör sig även inomhus
  • att de kommunicerar med vuxna och varandra genom sagor, lekar och spel
  • att de prövar på den teknik som finns i samhället (t.ex. surfplattor)

Kanske är detta bara villfarelser, men så skulle i alla fall jag vilja att det var.

tisdag 1 april 2014

Faran för förföriska förenklingar!


Vi har säkert alla vid något tillfälle hänvisat till att det bästa sättet att lära sig eller förstå något är att undervisa om det. Det låter rimligt och verkar fungera. I ett blogginlägg som jag hittade här på morgonen (via mina "spanare") får jag mig en riktig tankeställare för nog har jag själv vid något tillfälle åberopat det praktiska handlandets överhöghet i förhållande till det (passiva) lyssnandet.

Kanske har jag då omedvetet haft en föreställning om den där pyramiden som så tydligt visar att det  man hör det glömmer man snart men det som man gör det kommer man minsann ihåg. 

I det blogginlägg som jag har länkat till nedan tar man avstånd från sådana här förföriska förenklingar. Man ifrågasätter helt enkelt vilken forskning som har kunnat ge upphov till sådana tydliga skillnader mellan olika sätt att lära. Trots att det är oklart vad som har lett fram till resultaten är det som om en tydlig och fin grafisk framställning om lärande och retention som den där pyramiden/triangeln är alltid går segrande ur diskussionen och därför återkommer under decennierna i olika varianter. 

Generelllt tycker jag att en sådan här artikel varnar oss för att alltför snabbt köpa enkla lösningar. Jag tror att många inom undervisningsområdet har anledning att tänka till här (gäller även mig). Läs inlägget. En varning är dock på sin plats: Titta inte bara på bilderna för då är risken stor att man faller för just det som varnas för; det var jag nämligen själv nära att göra!

http://acrlog.org/2014/01/13/tales-of-the-undead-learning-theories-the-learning-pyramid/



  Creative Commons-licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell Licens.

onsdag 26 mars 2014

Stå på egna ben och kanske några till?



Det yttersta syftet med olika sorters lärande oavsett om det sker i formell utbildning eller genom mer informell informationsinhämtning är nog individens utveckling till en som själv är kapabel att lära när kursen eller utbildningen är avklarad.

Idag har vi utomordentliga möjligheter att informera oss om snart sagt varje intresseområde. Men det sker naturligtvis inte utan att man själv har drivkraften att ta för sig av allt som finns att tillgå.

Den mest basala strategi som nog de flesta människor idag har prövat på är att "googla" på det som man vill veta. Sen kanske man nöjer sig med detta. Sannolikt tänker man ganska lite på att den information som finns på nätet är resultatet av att många andra människor har valt att dela med sig av sitt kunnande. Allt är naturligtvis inte utdelat på nätet av rent altruistiska skäl för att hjälpa andra utan åtskilligt, kanske det mesta, har pressats ut på nätet för att man vill bli sedd. För företag är detta naturligtvis i någon mån nödvändigt men också många individer lyckas skapa sig en viss stjärnstatus genom attt synas på nätet. Oavsett vilket kan man givetvis välja det man är intresserad av.

Nu är det alls inte de här aspekterna utav eget lärande jag tänkte ta upp här utan jag vill mer fokusera på de möjligheter man har att faktiskt informera sig utöver det enkla googlandet när man vill veta något specifikt.

I ett mycket intressant blogginlägg med titeln Five steps in developing a Personal Learning Network (PLN) skriver författaren om hur man kan ta ansvar för sitt eget lärande efter det att man har gått färdigt kursen eller slutat sin formella utbildning.

Inlägget tar upp 5 olika steg för att hålla sig informerad av egen kraft:

  1. Dela med dig av det du producerar
  2. Samla idéer (crowdsource) från de som har något att bidra med t.ex. via Twitter
  3. Träng djupare in i olika områden genom att följa bloggar inom ditt intresseområde
  4. Håll konversationen igång genom att följa och kommentera inom olika kanaler
  5. Organisera på något sätt så att du kan hålla reda på det du samlar

Som vanligt är det alltid bäst att läsa originaltexten som jag skrivit om här.

söndag 2 mars 2014

Professional vision



The other day I was arguing for the benefits, or rather the necessity, of conceptual knowledge (theoretical knowledge) in two student groups. I presented my view, at length, in both groups and my overall conclusion was that with conceptual knowledge within a certain domain your perception will be more differentiated and detailed compared with a layperson's perception. See also av Swedish posting here.

When I reflected on my presentations afterwards, it suddenly struck me that I forgot to present what , according to my view, might have been my most convincing examples. A recurring example in my lectures on this topic has been Charles Goodwin's article Professional Vision (URL: http://www.sscnet.ucla.edu/clic/cgoodwin/94prof_vis.pdf). In his article Goodwin shows what a "professional vision" entails by taking, first, an example from archeology and, second, an example from a court trial.

In the archeology example Goodwin shows that the expert archeologist, through using the discursive tools of the profession, can perceive what the novices cannot yet perceive until the expert archeologist actually teaches the novices what to see while standing in the mud. The other example is quite a nasty example where an expert police officer actually convinces the court that a severely beaten black man has presented a threat to a group of white police officers. By showing a video from CCTV, frame by frame, the expert convinces the court that the black man was about to attack the white police officers and that they had defended themselves. Both cases are meant to illustrate the concept of professional vision even if we probably dislike the use of professional vision in the second example.

Whereas professional vision can be viewed as an argument for the benefits - and necessity -  of a formalized discourse in any practice, my other example could in some way be viewed as an argument for the informal and situated character of learning. John Seely Brown and Paul Duguid's Stolen Knowledge (URL: http://www.johnseelybrown.com/StolenKnowledge.pdf) shows that not all learning can be formalized into propositional knowledge and the striking example here is how a person learning to play an instrument succeeds in passing the difficulties by "stealing knowledge" while watching real musicians. The article is also a very handy overview of situated learning and legitimate peripheral participation.

Enjoy reading these articles which supplement (!) my presentation.