fredag 3 september 2010

Nätet som rum för lärande - abstrakt till NU 2010

IKTpåverkar oss alltmer inom den högre utbildningen. Idag kan vi skapa nya rum för lärande . Bakgrunden till samtalet är en högskolepedagogisk kurs på Nätet för universitetslärare som genomförs i PingPong.

Många deltagare är ovana vid att arbeta i en lärplattform. Detta brukar i allmänhet inte vara något bestående problem och jag tror att det är en viktig iakttagelse. Tekniken är inte så krånglig som man trodde från början. Ett större hinder kan då vara föreställningen att utbildning på distans handlar om att man skickar in "svaren" till skolan för rättning av någon där. Om man har den referenspunkten, har vi alltså att handskas med två olika föreställningar, en om det oberoende lärandet och en om kunskapens natur.

I nätkurser försöker man ofta utnyttja de möjligheter till kommunikation som den moderna tekniken medger. Många kurser bygger därför på idén om collaborativt lärande. Detta innebär med nödvändighet en del restriktioner ifall man hade tänkt sig att leta fram de rätta svaren på lediga stunder.

1. Går det att få en samling akademiker som kanske har en del prestige att vakta att skriva om något som de inte kan så mycket om? 
2. Går det att lära sig något genom att skriva inlägg och diskutera i ett virtuellt rum?

Akademisk verksamhet är väldigt skriftlig och skall väl så vara då de flesta kunskapsområden är teoretiska. Detta utesluter dock inte att vi använder andra tekniker än asynkron diskussion i text. Vilket andra tekniker skulle kunna matcha textbaserad kommunikation? I den aktuella kursen har vi lagt in några klipp  från YouTube, då det var spännande att söka sig utanför plattformen och ut på nätet.
Nätet kommer (om det inte redan är) att bli en nödvändig och självklar del i all högre utbildning. Jag ser därför högskolepedagogik på nätet som ett pionjärprojekt och jag tror att deltagarnas erfarenhet av en nätkurs är ett  väsentligt bidrag till deras professionella utveckling.

En mycket angelägen fråga är här vilka roll de allmänt gillgängliga gratisverktygen, de sociala medierna, kan komma att spela. På vilket sätt kan vi som myndighet använda oss av publika verktyg? Vad kan vi använda dessa till och vad kan vi inte använda dem till?  Om vi skall dra nytta av nätet fullt ut måste vi handskas med frågorna om upphovsrätt. Kan vi tänka oss att vi i allt högre grad använder oss av  eller rentav får krav på oss att använda resurser som finns fritt på nätet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar