onsdag 17 november 2010

“I love how you know all these weird tech tools to use.”

Jag har alltid ifrågasatt det ofta förgivettagna att ungdomar skulle vara någon sorts "digital natives" medan vi i den äldre generationen skulle vara någon sorts "digital immigrants" eller i värsta fall "digital dinosaurs" (alltså något på utdöende). Detta har jag bloggat om tidigare med utgångspunkt från en artikel av Prensky där han ser begreppet "digital wisdom" som mer användbart än just digital natives.

Titeln på det här inlägget är hämtat från blogginlägget Being a Techie Role Model: An Observation « Te(a)ch där textens författare hävdar att ungdomar är bra på att använda det som finns i deras vardag (FB, IM m.m.) medan de verktyg som en lärare använder i sin undervisning många gånger är helt obekanta. Mekanismen för att lära sig är helt enkelt att imitera. Kanske dags att revidera det gamla uttrycket om att "repetition är kunskapens moder" till det många gånger mer fruktbara "imitation är kunskapens moder". Textens författare drar den inte helt orimliga slutsatsen att lärare måste vara rollmodeller. Att visa och själv använda något är i de flesta fall avsevärt mycket mer effektivt än att säga att man bör använda något.

De som debatterar och styr den svenska skolan har under några decennier varit konstant upphetsade över den sparsamma it-användningen i undervisningen; detta gäller förresten också den den högre undervisningen. I ett annat sammanhang har jag beskrivit denna debatt som att det är som om ett gäng glada (skjutglada) cowboys försöker driva den tröga hjorden av undervisare framför sig och där de sinsemellan förfasar sig över hur "dåliga alla är på IT". Den tröga hjorden har efter ett otal piskslag och skott i luften funnit för gott att acceptera att de inget kan; "vi är så dåliga på IT", "ungdomarna är så duktiga" etc.

Under den tid jag alltjämt arbetade inom ungdomsskolan brukade jag alltid hävda att det hade varit mycket effektivare om man i första hand hade försett de undervisande med datorer så att de hade blivit intresserade, nyfikna och villiga att experimentera med nya former. Vi vet ju alla att när vi verkligen intresserar oss för något då räknar vi inte tiden. Men man gick inte denna väg. Istället pytsade man ut en dator här och en dator där som "eleverna" skulle använda och skapade därmed ett organisationsproblem istället för att bygga upp en IT-kunskap. I många fall slutade det med att datorn blev stående i ett hörn och lärarna befästes i sina föreställningar både om att det inte kunde något och att det bara var besvärligt, när eleverna ville föra in sina "fritidsanvändningar" i skolarbetet. Bättre då att inte använd datorn alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar