Inlägg
För att kunna säga något om Web 2.0-verktyg i högre utbildning har forskarna bakom rapporten A literature review of the use of Web 2.0 tools in Higher Education gjort traditionella litteratursökningar i peer-reviewed tidskrifter, sökt i databaser och också upprättat en sorts discussionsforum i webbapplikationen Cloudworks
I litteratursökningarna har man använd sökord som "web 2.0", "social media", "social networking", "higher education", "learning 2.0", "virtual worlds", "social learning", "participartory learning", "teching practise"; det finns fler sökord men de nämnda ger en uppfattning av vad forskarna ville undersöka, tycker jag.
Intressant är att de säger sig finna många fallstudier där den lärandes röst kommer till tals men betydligt färre där lärarröster hörs. Speciellt mycket material finner man från området e-lärande, distanslärande och från förespråkare för s.k. öppet lärande med öppna lärresurser (OER - open educational resoruces).
Undersökningen identifierar först fem breda teknologiska trender som sannolikt har ett stort inflytande på utbildning.
A shift towards ubiquitous and networked technologies
The emergence of context and location aware devices
The increasingly rich and diverse different forms of representations and stimulatory environments possible
A trend towards more mobile and adaptive devices
A technological infrastructure which is global, distributed and interoperable
Det handlar alltså om att teknologin är ständigt närvarnade, att den kan anknyta till speciella platser (GPS t.ex.), att den förekommer i så många och stimulerande former, att den är rörlig och kan påverkas samt att den är global och inbjuder till gemensamma aktiviteter.
Web 2.0-verktygen
Det som utmärker Web 2.0 är framförallt möjligheterna till deltagande. Jämfört med det som man brukar kalla Web 1.0 där webben främst användes för att sprida information till mottagare, så har utvecklingen gått mot det som också kallas "read and write web" eller "social web". Dessa uttryck pekar alla mot mer deltgande och användarinteraktion. Verktygen ger idag möjligheter för publicering och delning av användarnas produkter på nätet. Webben har alltså förändrats från en sorts innehållsförråd till en web som tillåter socialt deltagande och skapande av innehåll. Det kan handla om:
sharing of images, videos and documents (as is evident with sites such as Flckr, YouTube and Slideshare)
mechanisms for content production, communication and collaboration (through blogs, wikis and micro‐blogging services such as Twitter and social sites like Facebook, Elgg and Ning
opportunities to interact in new ways through immersive virtual worlds (such as Second Life)
De här nya sätten att skapa kontaker, diskutera och dela innehåll förefaller också gå väl i linje med vad som brukar anses vara god pedagogik d.v.s en pedagogik som kan betraktas som sociokonstruktivistisk men som också ger utrymme för ett personligt erfarenhetsbaserat lärande.
Även om många gemensamma aktiviteter var möjliga även före Web 2.0 har den nya infrastrukturen med bredband för enkel och billig internetaccess, framförallt trådlösa nätverk, tillsammans med användarvänliga mjukvaror för samarbete och kommunikation inneburit något nytt. Webbläsaren har blivit ett generellt verktyg som tillåter integration med en rad andra program. Själv tror jag att webbläsaren har blivit den programvara som jag använder mest. Det är nog ingen slump att Google tänker producera en dator som enbart är en webbläsare med tillgång till nätet.
Forskarna konstaterar också att de nya verktygen gör gränsen otydlig mellan professionella gemenskaper och sådana som är mer fritids- eller intressebetonade. Man överskrider gränser och det uppstår nya sätt att skapa och organisera kunskaper. Man identifierar tre slags skiften:
För det första är Web 2.0 mindre orienterad mot traditionella disciplinära gränser; den lärande får istället möjligheten att ta för sig och använda kunskaper på ett personligt sätt.
För det andra umgås man med kunskap på ett nytt sätt; det handlar mer om bläddring (browsing) och letande (scanning). Här kan man säkert som representant för en formell utbildningsinstitution rysa av obehag tänka ord som "ytligt", "otåligt" eller likande uttryck.
För det tredje, säger forskarna, handlar det om skillnader i hur man producerar kunskap; här handlar det mer om gemensamma, kollaborativa, strategier och mindre om solitära prestationer. Här finns också en anda av öppenhet, debatt och transparens på ett sätt som inte tidigare funnits.
Återkommande om Web 2.0 i undervisningskontexter är begreppen evolution och transformation, utveckling och förändring på svenska (eller rentav samma ord!), som jag tolkar det. Förändringen tänker man sig bestå i att man överskrider formella utbildningskontexter; utvecklingen skule då bestå i framväxt av informella lärandekontexter som luckrar upp gränsen mellan olika kategorier (lärare-student, gammal-ung, experter-autodidakter etc.)
Författarna till rapporten säger att det handlar om ett nytt paradigm för lärande och kunskap.
Med detta tycker jag att de som skrivit rapporten har laddat för en fortsättning både genom att identifiera några större trender och att påstå saker. Det blir därför spännande att se de kan iaktta några verkliga förändringar. Nästa avsnitt i deras rapport heter Changing learning and learners; det avsnittet skall jag ägna mig åt inom kort. Håll utkik efter detta eller läs originalet och förekom mig!
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar