fredag 17 juni 2011

Web 2.0 och den högre utbildningen: sammanfattning av HEA-rapporten

Den omfattande rapporten A literature review of the use of Web 2.0 tool in Higher Education sammanfattar resultaten av litteraturgenomgången i ett antal punkter som jag skall beskriva nedan. Jag har granskat rapporten i fler a blogginlägg med start här.


Man kan konstatera att Web 2.0-verktyg erbjuder en rad nya möjligheter att stödja pedagogisk praktik men att det också finns en rad utmaningar med att använda dessa verktyg. Fem stora teman beskrivs, vilka nedan återges på originalspråket.

1.The key theoretical and policy underpinnings for using Web 2.0 methods and tools in higher education
Visserligen är det så att användningen av Web 2.0-verktyg ökar inom högre utbildning men alla frågor som uppstår i samband härmed måste behandlas på ett systematiskt sätt. Teknologiska innovationer och förändringar kan bara bli effektiva om de implementeras och stöds på nationell nivå.

De nya verktygen utmanar en rad av traditioner inom den formella utbildningen. Förutom "normalt" motstånd mot förändringar gäller det framförallt bedömning av studenters resultat, resultat som man har åstadkommit genom att samverka och dela resurer med andra.

2.Teachers and learners; teaching versus learning
Det finns numera både forskning och erfarenheter av att använda nya teknologier, vilka visar att det är en stor skillnad mellan förväntningarna och de faktiska arbete som faktiskt pågår. Det finns alltjämt en "digital divide" både inom studentgruppen och mellan lärare och studenter.

Man behöver också tänka igenom vad det innebär att skifta från föreställningen om en lärare som expert till en som en som kan stödja lärande.

3. Skills, media, information and networked literacies
Författarna till rapporten talar om att det behövs en ny "literacitet", ett ord som inte är så lätt att vare sig översätta eller att definera; kanske betyder det helt enkelt att det krävs nya kunskaper när det kommer nya verktyg. Det är emellertid inte bara handhavandekunskap som är nödvändig utan framförallt ett reflekterande förhållningssätt till själva undervisningen. Att innehåll finns på många ställen, att det är fragmenterat och att man kan lära sig andra sätt än tidigare är något nytt för många. Med detta kommer risken för förvirring när man skall använda olika verktyg för att sammansttälla och bearbeta digitalt material

4.The need for a better connection between research, policy and practice
Det finns numera en mängd forskning om teknologin och hur den kan användas i högre utbildning. Öppenhet är en trend både när det gäller att dela med sig av utbildningsmaterial och att göra forskning tillgänglig för allmänheten. Dessvärre, menar författarna, får inte denna forskning någon större inverkan vare sig på teknologianvändningen eller den pedagogiska praktiken.

5.The challenges of trying to change embedded practice and culture
Trots överväldigande stöd för att Web 2.0-verktyg skulle kunna stödja lärande är det forfarande en en stor utmaning att översättta detta till den högre utbildningen. Det finns många skäl till detta men undervisningskulturen är kanske det främsta hindret då majoriteten av lärare alltjämt ser sig som experter med studenterna som mottagare. Här har inte konstruktivistiska tankegångar slagit igenom utan undervisning bygger oftast på informationsöverföring, inte sällan med behviouristiska förtecken. Lärare gör framförallt som de alltid har gjort och bygger inte på empirisk forskning om de nya teknikerna. Författarna efterlyser en förändring mot mer "scholarly" förhållningssätt . Som en vision skulle man vilja se lärarna som innovatörer, kanske tillsammans med de studerande.

Avslutningsvis återvänder man till detta att det finns en retorik som talar om nyttan av Web 2.0 men att praktiken ser annorlunda ut. I de fall då man använder nyare verktyg ser man främst fördelar med ökad bekvämlighet, större självständighet och ökad produktivitet i det akademiska arbetet. I grunden försöker man överföra den traditionella praktiken till en onlinemiljö utan att det skall medföra något radikalt omtänkande. Conole (en av författarna till rapporten) framhåller avslutningsvis tre nödvändiga förändringar:

a) att man delar erfarenheter och att man är beredd att lära kontinuerligt
b) att man är villig att utforska och reflektera
c) att man samarbeter för att utveckla forskningsbaserad kunskap om nya sätt att organisera undervisning.

Tillsist bara några personliga reflektioner. Det är en gedigen rapport och författarna har gjort en bred litteratursökning. Trots allt känner jag mig lite missräknad på resultatet; kanske för att jag redan tror mig veta att det är som de skriver. Kanske är det för att de kategorier och slutsatser de framför är så breda, de målar med bred pensel t.ex. "insatser på nationell nivå" vem kan säga emot detta. Inte desto mindre ger den en bred och gedigen överblick och bilagedelen som är lika omfattande som rapportexten tar upp intressanta aspekter som A typology of Web 2.0 tools, A review of e-learning models and frameworks, Open Educational Resources för att bara nämna några som jag själv är intresserad av.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar