torsdag 13 september 2012

Frihet att lära

Jag läser en blogg som jag upptäckt genom mitt "Your Scoop.it Daily summary"; den handlar om Networked learning

Network Administrator Cat by oceanic, on Flickr
Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.0 Generic License  by  oceanic 

Skribenten laborerar här med lite olika uttryck förutom network learning används också collective learning. Hennes beskrivning görs mot bakgrund  av de möjligheter som informationsteknologin erbjuder. Ett underliggande tema är Downes och Siemens förståelse av lärandet som connectivism.

Till vår förståelse av hur lärandet kan organiseras kan vi också lägga begreppen collaborative, cooperative, constructivist och communities of practice.

Själv har jag under många år varit upptagen med att förstå lärandet som ett resultat av deltagande i praktikgemenskaper, alltså communities of practice där man på något sätt tillägnar sig vad som gäller i en viss kontext.

Kollaborativt lärande har jag förstått som resultatet av olika individers bidrag till ett gemensamt projekt, ofta uttryckt som att helheten är större än summan av de enskilda delarna. Någon har t.o.m. talat om "pyttipanna-teoremet" med innebörden att en pytt kan bli så mycket mer än de enskilda matresterna var för sig.

Kooperativt lärande har jag ibland förstått som att man i någon mening organiserar sig och gör olika delar i ett projekt som sedan kan bli till något helt. Vi skiljer då på begreppen co-ordination, cooperation och collaboration, enklast förklarat som att koordinera sig innebär att man är överens om att man skall ägna sig åt något gemensamt, det kan handla om att infinna sig på en plats en viss tid eller att göra något man kommit överens om. Att "kooperera" drar samarbetet ytterligare ett steg och innebär då att man gör olika delar av ett gemensamt arbete, något som sedan sammanfogas till en helhet. Detta skiljer sig då, åtminstone på ett analytiskt plan, från "kollaboration" som då innebär att de samverkande individerna har fokus på en specifik uppgift där man bidrar med sina erfarenheter utan att man nödvändigtvis delar upp arbetet mellan sig i olika delar (även om man naturligtvis kan göra detta).

Det som i någon mån utmanar denna uppdelning är det som Morten Flate Paulsen kallar "cooperative freedom". Om jag har fattat Paulsen rätt, är hans begrepp tillämpbart på nätbaserade aktiviteter i första hand. Samverkan ("cooperation") på nätet i detta fall handlar om att engagera sig efter intresse men utan att ha några mer strukturerade förpliktelser som att ingå i ett team med en speciell uppgift att lösa. Såtillvida skiljer detta sig från det wengerska begreppet "community of practice" där människor förenas av gemensamma intressen och förmågor (domain, community, practice) men inte helt för man kan förstås "kooperera" om något av gemensamt intresse.

Något som jag personligen tycker är mer besläktat med "cooperative freedom" är då "connectivism" som framförallt har med nätverkande att göra, i synnerhet på nätet. En grundsats i connectivism är att kunskap framförallt finns i nätverkens noder och att ingen enskild individ har förmågan att personligen "lagra" uppdaterade kunskaper ("to stay current").


Med kännedom om dessa olika begrepp tror jag mig ha kommit fram till en sorts syntes: det handlar om ifall man riktar fokus inåt eller utåt. Låt mig förklara! Att "kollaborera" med en specifik grupp människor om ett specifikt projekt handlar om att rikta fokus inåt. Att utgå från vad som är av intresse för individen (mig själv t.ex.) vid ett visst tillfälle och därvid vända sig till ett nätverk som kan tillfredsställa detta intresse handlar om att söka sig utåt.

I det förra fallet (inåt) kan jag ha en rad förpliktelser gentemot min grupp, min uppdragsgivare och annat. När jag söker svar på något som är i fokus för mitt intresse, vänder jag mig utåt på det sätt som utmärker connectivism ("knowledge resides in nodes"). Men jag ser också en tydlig likhet med Paulsens begrepp "cooperative freedom" genom att jag samverkar där det är fruktbart för mig och jag har min frihet att göra det med vem jag vill, när jag vill och precis så länge som det är fruktbart för mitt ärende; härav komponenten "freedom".

Att rikta fokus inåt eller utåt kan möjligen ge de olika begreppen en mening men enligt tankarna bakom connectivism måste denna "freedom" utmärkas av ytterligare en komponent: Om jag skall kunna "fritt" ta för mig på nätet, måste jag också vara beredd att bidra själv. Ett honnörsord för den som tror på nätverkande är därför "sharing" ibland formulerat som "I care, therefore I share".


Creative Commons License This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 Unported License

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar