torsdag 7 mars 2013

Informationsdumpning eller stöd för lärande?

Visst finns det mycket att lära utanför våra invanda miljöer!

På min Twitterlista har jag bl.a. Jane Hart som framförallt jobbar inom näringslivet. Sannolikt kan och behöver även vi som rör oss i traditionella utbildningsmiljöer lära oss en hel del från andra miljöer samtidigt som vi också kan känna igen åtskilligt om lärande i olika former.

package! by lemonhalf, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License  by  lemonhalf 

Hart har skrivit ett tänkvärt inlägg om skillnaderna mellan traditionell paketering av det innehåll som skall läras "ut" och det som i min översättning blir strukturerat stöd för lärande. Hon beskriver detta som en rörelse från "packaging to scaffolding". Hennes inlägg handlar i första hand om lärande på nätet men de generella resonemangen är i högsta grad även giltiga för mer traditionell klassrumsundervisning, som jag bedömer det.

Hart beskriver traditionell instructional design som en sorts paktetering där man genom någon vald logisk ordning portionerar ut inneållet till de som skall lära sig (spoonfeeding); hon använder det slående uttrycket information dumping. En underliggande tanke är förstås att ansvariga skall ha kontroll av såväl inneåll som att målgruppen lär sig något. Till konceptet hör också olika former av kunskapskontroller. Vi känner förstås igen detta väl från våra traditionella utbildningsmiljöer.

Denna paketering fungerar i allmänhet väl för individer som både hoppas och önskar att "bli lärda" på detta sätt medan andra kan bli störda av att de berövas initiativ och känner sig behandlade som mindre vetande.

Ett radikalt annorlunda sätt är det som Hart kallar instructional scaffolding. Begreppet "scaffolding", ställningsbygge, är på intet sätt obekant inom lärandeforskningen. Innebörden är väl närmast att man skall ge det stöd som är nödvändigt. I Harts inlägg handlar det om att man skall skapa en lärandemiljö som hjälper individer att blir mer självgående, att styra sitt eget lärande. För detta krävs förstås att man inte lämnar individer vind för våg, men att man inte berövar dem initiativet.


För utbildningsanordnaren blir det en fråga om att våga släppa på kontrollen; det är ju i någon mening säkrare för en arbetsgivare att bestämma att "detta skall ni kunna" än att riskera att deltagarna i en utbildning kommer på något eget, user generated content.

Nu är ju detta med kontroll över lärande en intrikat fråga och Hart ger några drastiska exempel på hur affärsanställda ger varandra rådet att ladda hem kursmaterial och sedan bara klicka sig runt eller alternativt muta sina barn att sitta vid datorn så att det ser ut som om (!) den anställde har tillbringat tid vid datorn. Vi inser naturligtvis att tid tillbringad vid datorn är ett lika dåligt mått på lärande som många musklick.

En riktigt upplysande bild av skillnaderna mellan "instructional scaffolding" och "instructional packaging" får vi från en annan blogg  där man jämför två olika kursupplägg. Här finns en grafisk uppställning av två olika MOOCs. Det intressanta här är inte att Hart jämför MOOCs, detta har vi ju hört en del om vid det här laget, utan det intressanta är att hon inte fokuserar på massive d.v.s. att det är kurser riktade till många utan istället ligger fokus på att visa vad som er i detalj skiljer packaging och scaffolding.

Creative Commons License
This work is licensed under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 2.5 Sweden License.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar